Att längta bort

I helgen var vi hos svärföräldrarna. Svärfar fyller 70 år idag, och i lördags var det fest. Vi hade det jättemysigt allihopa. Patrik pratade och kröp runt överallt, men det var en hel del gos också. Jag vet inte om det var han eller hans farföräldrar som tyckte det var mysigast efter vår morgonpromenad på söndagen egentligen. Det är så skönt att han trivs så bra med både far- och morföräldrar. 

Nu på måndagmorgonen känner jag att det inte alls blev lika mycket sömn som vanligt. Det är ju inte så ofta man är uppe till två på nätterna längre. Och om Patrik bestämmer att det är morgon så har man inte mycket annat val än att gå upp då. Som tur är bestämde han att det var sovmorgon i går så vi fick sova till halv åtta i alla fall.
Just nu sover han, så jag passar på att sitta lite vid datorn. Läser lite bloggar, tittar på Hemnet om drömhuset skulle råka finnas där.

Jag börjar tröttna på hur lägenheten ser ut. Jag har väl läst lite för mycket om UnderbaraClaras bestyr antar jag. Det är svårt att få den där hemtrevliga känslan med fyrkantiga Ikea-möbler. Bokhyllan Billy är ju alltid bokhyllan Billy, oavsett hur många fruktkorgar och blomkrukor man ställer på den. Samtidigt vill vi inte köpa en massa nya möbler när vi ändå vill flytta härifrån. Det känns bättre med nya möbler till ett nytt hem. Men då ska jag leta efter fina möbler på loppisar och second hand-ställen. 

Bara man blev av med alla sladdar skulle det ju ju bli så mycket prydligare. Men hur mycket man än spikar fast dem så finns de ju alltid där, och alla sladdar går inte att spika fast heller. Sladden till min laptop till exempel. Och batteriet är trasigt, så jag måste ha sladden i väggen. 

Jag drömmer om ett lagom stort hus med någon undanskymd vrå. Det skulle bli en läshörna, vackra bokhyllor fyllda av böcker av alla slag. En stor fåtölj, eller möjligen en riktigt bekväm, men liten soffa, en läslampa med kupa av frostat glas, ett litet bord att ställa temuggen på och en fluffig matta att borra ner tårna i. Där vill jag sitta och läsa. Grotta ner mig i en riktigt härlig roman eller mysa med Patrik och läsa för honom. 

Lugn och hemtrevlig känsla i hela huset. Blommor, fina lampor, hemvävda trasmattor och vackra kuddar. Bra gömställen för kurragömma eller bara springa runt på. Ett stort kök där man får plats att baka och laga mat. Oj, vad jag saknar avställningsytor i vårt lilla lägenhetskök! Jag har stället in ett extra litet bord för att ha nånstans att ställa vattenkokare, kaffebryggare och lite annat på. Köksassistenten får inte plats i något av skåpen så den står på köksbänken. Jag har fått den efter Davids mormor, en klassisk krämgul gammal Elektrolux. Jättesnygg, så det gör inte så mycket att den står där. Men den tar ju lite plats oxå. 

Just plats är nog det jag saknar mest i lägenheten. Golvutrymme, förvaringsutrymme, fler köksskåp, bättre garderober... Tyvärr är det ju ofta så att ju mer plats man har, desto mer saker samlar man på sig. 

Det är lätt att drömma sig bort när man sitter här i röran. Böcker och (betalda) räkningar på bordet. Måttband, haklapp, en liten vas med ett par ranunkler och eukalyptus som fortfarande såg fina ut i den annars vissna buketten. Det vore ju inte så svårt att plocka bort det egentligen, men av nån anledning blir det liggande och jag blir sittande här. Jag har ju inget annat än lathet att skylla på. 

Fast man kanske skulle? Det ser ju fint ut en stund i alla fall.