31 januari 2012

Ta vara på nuet

Nuet är något man ofta pratar om. Att var i nuet och inte tänka på vad man ska ha till middag eller hur man ska lyckas pussla ihop vardagen med jobb, hämtningar och lämningar av barn på dagis eller skola och träningar av olika slag.
Att vara i nuet kanske inte låter så konstigt egentligen, var ska man annars vara? Men i vår stressade vardag springer tankarna ofta iväg på annat håll. Det är inte ofta man lägger all sin uppmärksamhet på vad man gör just i den stunden. Det kräver sin träning, något annat vill jag inte påstå. Men när man väl lyckas är det otroligt avkopplande att inte tänka på vad man ska laga till middag eller om man måste köpa mjölk så att det räcker till i morgon bitti. Att bara tänka på här och nu. Se hur garnet rör sig när man stickar en ny maska. Jag brukar ofta tänka maskorna när jag stickar, speciellt när jag gör resårer. Rät, rät, avig, avig. Fast oftast på engelska faktiskt... Knit, knit, purl, purl. Rörelserna stämmer så bra med orden.

Bakning är en aktivitet som får mig att vara väldigt mycket i nuet. Att stå och knåda en deg är väldigt terapeutiskt på många vis. Man kan ta ut sina eventuella aggressioner, man känner att man gör något med sina händer och man ser resutatet av vad man gör. Just att se ett resultat ger mig en tillfredställelse. Det är kanske därför jag gillar att sticka så mycket. Jag skapar något och jag ser att det jag gör ger ett resultat. Jag inbillar mig att det håller stress borta.

Just nu på förmiddagen brukar jag få min egen stund. Patrik sover sin förmiddagslur och jag brukar passa på att äta min rågflingegröt och sticka några varv. I går stickade jag de sista varven på min senapsgula yllekofta så den ska blötas och spännas upp idag så att jag kan montera den och sy på knapparna. Istället började jag med ett riktigt snabbstickat projekt. Randiga vantar i DROPS Eskimo. Det är tjockt som Lovikka-garn så det tar väl ett par timmar att sticka en vante.
Jag har halvfärdiga Lovikkavantar ligger i en påse också. Man kanske skulle försöka få dem klara. Någon karda har jag inte, men jag borstar dem med en nagelborste istället för att få en lite ruggad yta. Jag ska filta dem lite så att de blir extra varma och lite vattentäta bara. Det behövs när man är ute och går med barnvagnen.

2 kommentarer:

  1. Nej det är inte lätt det där att bara vara... men jag tycker som dig att stickning faktiskt är riktigt bra träning i mindfulness. Och att gå i skogen funkar perfekt för mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, skogspromenader fungerar också bra. Det är ju en fördel med att vara föräldraledig onekligen. Det blir många promenader. :)

      Radera