Ketchupen och jag

Visst är den lite märklig, den där ketchupeffekten. Man stretar på i vardagen, med en del medgång men också ett visst mått motgång. Den där motgången märker man ju oftast av mer än medgången. Den tar mer på krafterna. Den ställer i alla fall till med mer än medgången. Man måste tänka om, ta nya tag och hitta kraft och inspiration till vad det nu är man kämpar med som inte går som man vill. Sen en dag, eller rent av söndagkväll, så säger det bara "smack" och så har man en stor ketchupblaffa där framför mig. Helt plötsligt, efter allt skakande och ruskande verkar det som om något gått rätt. I alla fall en bit på vägen. Och nånstan ska man ju börja i alla fall.