Morgonbestyr

Onsdagmorgon. Patrik vaknade och var på strålande humör klockan sex. Glada rop och knästående hopp i spjälsängen. Jag somnade om. När David gick till jobbet en timme senare fick Patrik sin gröt och jag drack första morgonkaffet. 

Jag stickar andra och sista tummen på vantarna medan Patrik kryper runt på golvet och reser sig med stöd av soffbordet för första gången. Dags att plocka bort löparen och andra grejer från det bordet med andra ord. Innan man får barn så tjatar alla föräldrar om att man ska ta vara på småbarnstiden, för allt går så fort. Klart man tar vara på tiden tänkte jag... Nu förstår jag vad de menar. Helt plötsligt har han lärt sig något nytt, och jag står där som ett frågetecken och undrar hur det gått till. Fortsätter det så här så kommer han att ha tagit första stegen utan stöd innan han fyller ett år. 

Jag har lagt min kofta i blöt också. Det ser ju inte så där jättevackert ut där delarna ligger i handfatet. Man anar en fläta och alla trådstumpar jag sparat för att sy ihop den med. Färgen ser ju inte så himla fin ut, men den blir bättre som kofta. Senapsgult är ju ingen färg jag brukar klä mig i, men jag kände för något som inte är grått, svart, brunt, blått eller grönt.

Patrik hejar på. Han vill vara med överallt och kryper glatt in i badrummet så fort jag går dit. Vild och glad som vanligt på mornarna. Tänk om man hade hälften av hans energi!