Husmödrar som förebilder?

Ibland läser man om offentliga personer som inte vill att andra ska se dem som förebilder, och alltså kan bete sig mer eller mindre olämpligt. Men kan man välja själv om man vill vara en förebild? Visst kan man föregå med gott exempel, men jag kan ju inte bestämma att andra ska tycka att jag gör vettiga val och ställningstaganden. Sen ska vi inte glömma att alla människor har fel och brister, ingen är helt perfekt. Många gånger är det det som gör oss intressanta. Om alla betedde sig som Stepford-fruar skulle livet bli ganska trist. Enkelt förvisso, men knappast intressant i längden.
Det skrivs mer och mer om hur unga kvinnor inte vill jobba, utan bli hemmafruar. Just när man uttrycker det så låter det lite bakåtsträvande. Kanske har de sett Mona Lisas Leende ett par gånger för mycket, eller så har de inspirerats av alla dokumentärserier som bortskämda lyxhustrur i Hollywood, New York, New Jersey och Östermalm. Eller så har de inpirerats av bland andra UnderbaraClara. Hon skrev ett inlägg om fenomenet husmor, som uppmärksammades i en tidning, senast idag som inspirerade mig till det här inlägget. För det är skillnad på att vara husmor och hemmafru. En husmor besitter kunskap som länge undervärderas, eftersom vi på nåt märkligt sätt likställt jämlikhet med traditionellt manliga egenskaper och arbetsuppgifter. Kvinnor ska ta plats i styrelser och utbilda sig till traditionellt manliga yrken, men en man som tar på sig förkläde och bakar bullar eller jobbar inom äldrevården får skeptiska bemötanden. Var är jämstäldheten i det samhället?
En husmor tänker på vad hon använder för råvaror, hur man tar tillvara så mycket som möjligt och inte slänger i onödan. Helt i linje med den ekologiska medvetenheten som sprider sig.

Klimathotet och vår överkonsumtion brukar ofta länkas samman. Vi slänger snuskigt mycket mat, och nu får man inte stränga blickar och ett "tänk på de svältande barnen i Afrika". Visst är det synd om svältande barn, men det blir ju inte bättre av att vi överkonsumerar mat som vi gör. Det gör det hela bara ännu värre för dem eftersom önkarna breder ut sig och de får ännu mindre odlingsbar mark.
Tycker mig ha läst nåt om att vi lever som om vi hade fem jordklot, och inte bara ett. Det är läskigt. Vad är det för framtid vi ger våra barn? Kloka Hasse Alfredsson ställde sig samma fråga i sången Ett glas öl från 88-öres revyn.

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,
kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?
Om det finns jobb, om det finns mat
om det är drägligt där dom bor,
finns det får och kor och vatten och luft ?
Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad ?
Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad ?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl.


Tänk så mycket vi kunde göra bara vi slutade slänga så mycket mat. Man behöver ju inte äta micro-värmda rester för det. Antingen lagar man inte mer mat än vad som går åt, man fryser in matlådor eller lagar nåt helt nytt av resterna.

Överbliven pasta blir tillsammans med grönsaker, äggstanning och lite riven ost en jättegod macaronilåda. Eller pastagratäng om man vill att det ska låta lite modernare.
Grönsaker som börjar mjukna fungerar jättebra i en paj, en wok eller en gryta.
De allra flesta grytor och soppor fungerar jättebra att frysa in, så gör mycket på samma gång och frys in i portionsförpackningar så har man hemlagad mat även till stressiga dagar.

Så vad är en bra förebild? För mig är det knappast popstjärnor och supersmala modeller. Mina förebilder har sunda värderingar, skinn på näsan och kan sätta en matbrödsdeg på känn. De kan koka soppa på en spik, bryr sig om sina nära och kära och prioriterar sagoläsning framför golvsopning. Kan jag vara en sån mamma för min son, då har jag uppnått ett viktigt mål i livet.

Mitt husmorsknep för dagen? Kalka av kaffebryggare och vattenkokare med citronsyra. Lika effektivt och mycket billigare än avkalkningsmedel, ofarligt om man råkar få i sig, och som sylt- och saftkokare har man det oftast hemma redan.