Många av mina kollegor, och många andra i min omgivning, brukar förfäras över att jag har så mycket restid till och från jobbet. Dvs de av mina kollegor som inte åker lika långt, eller längre. Faktum är att jag har kollegor som bor i Heby, i en by söder om Tierp, i Norrtälje och i Öregrund. För att bara nämna några. Och vi är nog rätt överens om att pendlingen är inte jobbigare än vad man gör den till. När man jobbar så blir det långa dagar. Men å andra sidan så är schemat lagt så att vi som åker långt jobbar längre pass. Vi jobbar inte fyra-timmarsdagar som en del som bor närmare. Så vi får ju fler hellediga dagar också.
Själv är jag så van att pendla. Jag har alltid pendlat till skolan, jag har pendlat till flera jobb. Jag trivs bra med det. När jag sitter på bussen så kan jag ägna mig helt åt sånt som jag vill göra. Det är massor av läs- och sticktid. Underbart! Som småbarnsförälder vill man ju spendera så mycket ledig tid som möjligt med familjen, men jag saknar att sticka och läsa. Det här en en perfekt kompromiss! När jag är ledig så är jag ledig. Jobbdagar får jag egentid före och efter jobbet. Jag har ju faktiskt mer tid till stickning och läsning nu än jag hade när jag var hemma med Patrik.
Jag har tid på mig att vakna på morgonen. Jag släpar mig iväg till bussen, sen har jag en lång bussresa på mig att bli klar i huvudet.
Sen är det klart att jag saknar Patrik jättemycket om dagarna. Han är ju min Plutt! Samtidigt så är det mycket lättare att gå hemifrån om jag går innan han vaknar. Och nu börjar jag sent två dagar den här veckan, och sen är jag ledig tre dagar. Så jag får ju träffa honom då.
Jag visste ju att det skulle bli såna här dagar när jag tog jobbet. Och jobb växer inte på träd. Inte om man är 30, har småbarn, saknar körkort och har flyttat runt, pluggat lite här och där och jobbat korta perioder på olika ställen. Men nu har jag fått ett jobb där jag trivs, där jag lär mig massor och mina kunskaper värdesätts, där jag har kollegor som är ofattbart bra.
Väger jag för- och nackdelar mot varandra så kommer jag bara fram till samma resultat varje gång. Pendlingen är inget problem. Inte med tanke på allt jag får i gengäld. Skulle jag sitta och stirra ut genom fönstret hela resan är det klart att det blir drygt i längden, men nu utnyttjar jag tiden till att göra sånt som jag inte hinner annars. Jag kan inte tänka mig nån mer passande lösning.
Dels uppskattar jag alltid när det finns ett nytt inlägg från dig, dels var det både intressant och säkert nyttigt för mig att läsa dina tankar om pendling. Jag tillhör ju de där "andra i din omgivning" som förfäras över dina långa dagar. Bl a kanske på grund av att jag har pendlat sex veckor i mitt liv, som är mer än dubbelt så långt som ditt! Det var inge' kul, och då hade jag ändå inte en liten goplutt att sakna. Men visst måste det finnas en del dagar då du inte träffar honom alls när han är vaken ...?
SvaraRaderaJag är verkligen jätteglad över att du har fått ett jobb och ett jobb du trivs så bra med! Det är värt så otroligt mycket att det är bra på den fronten. Och om ni alla tre är nöjda med den tid ni har tillsammans, då kan jag inte vara annat än lugn och helnöjd. Ska verkligen försöka sluta projicera mina tankar om hur jobbigt det skulle vara.
Lite kan jag känna igen det du skriver när jag tänker på alla mina resor till Norrtälje och sen Rimbo. Det var inte jättekul bussresor, men de gav egentid som var guld värd. Och när jag var hos mamma både kunde och måste jag släppa allt annat ur tankarna och bara ägna mig åt att vara där.
Jättestor svärmorskram till dig och dina ljuvliga "karlar"
Som jag skrev, pendlingen stör mig inte så mycket. Det är klart att jag skulle vilja vara hemma med Plutten mer, för visst är det som du skriver, en del dagar träffar jag honom inte alls i vaket tillstånd. Då kan jag trösta mig med att när jag väl är ledig så är jag det oftast flera dagar i sträck, så jag får träffa honom desto mer då. kramar
SvaraRadera