Fortfarande vackra

Till sist växte sig mina vackra, lila tulpaner lite för långa, även för min smak. De hängde nästan ner i bordet och bladen hade gulnat och börjat skrumpna ihop. Men blommorna var ju fortfarande vackra, bara en som var på väg att vissna ordentligt. Buketten var ju inte tillräckligt vissen för att kastas, men den såg inte specielt rolig ut heller. Så jag kapade av stjälkarna och satte blommorna tre och tre i små vaser istället och så har jag fått ett par dagars njutning till. 

Jag älskar såna här tulpaner som slår ut ordentligt och inte fortsätter vara knoppiga. Bladen får gärna spreta åt alla håll och några stycken får till och med falla av och ligga kvar på bordet den sista tiden. Nån gång har jag sagt att jag vill leva som en tulpan. Ständigt växa (ja, kanske inte växa fysiskt då. Trivs rätt bra som jagär) och sträcka mig mot nya mål, blomstra, utvecklas och verkligen leva in i det sista. Att få ha kvar den där livsglädjen och gnistan och liksom inte bara tyna bort.