27 juli 2012

Om jag fick bestämma...

Om jag fick bestämma skulle dygnet ha fler timmar. Jag jobbar som en tok hela juli, när jag väl är ledig är jag jättetrött (som idag). Ett par dagar i rad behöver jag vara ledig för att kunna njuta av ledigheten och familjemys. Men augusti blir betydligt lugnare, så jag håller ut så länge. Det är bara helgen kvar, sen kommer mitt schema att lugna ner sig betydligt.

Men det är så mycket jag inte hinner med... Sånt som jag vill göra. Jag behöver städa bland alla prylar jag på något mystiskt vis hinner sprida omkring mig när jag väl är ledig och hemma. Inte så roligt, men det blir så mycket finare när man väl har gjort det.
Jag vill sticka (jag hoppas kunna göra det ikväll när vi kollar på OS-invigningen visserligen. Nån speciell OS-stickning blir det inte den här gången. Jag kommer nog inte få tillfälle att sitta stilla så mycket, och jag vill hellre får klart min höstkofta.).
Jag vill blogga mer. Men det tar mycket mer tid än man tror. Och Blogger är så himla jobbigt numera. När jag ska lägga in bilder i inlägg måste jag lägga upp dem i ett web-album, och sen skicka dem vidare till bloggen. Det ska väl vara bra av nån teknisk anledning, som jag inte riktigt har koll på, men det blir liksom ett extra moment, som är ganska tidskrävande även det, och eftersom bloggningstiden redan är så begränsad så blir det liksom inte av att lägga in bilder i så många inlägg, och då blir det så himla tråkigt. Själv älskar jag bloggar fullproppade med vackra, roliga och inspirerande bilder, och jag önskar verkligen att min egen blogg var lite roligare just nu. Kanske är det värt att se sig om efter en annan bloggplattform?

Trots att jag har jobbat mycket så händer det en hel del hemma också. Patrik går omkring och pillar på allt han kommer åt, och lite till. Och pussas! En riktig liten pussgurka! Undrar var han kan ha fått den vanan ifrån... En puss till mamma, en puss till pappa, en puss till mamma, och så en till pappa. Så kan han sitta en lång stund. Men vi klagar inte!

1 kommentar:

  1. Anna, varför känner jag igen mej? Jag jobbar ju inte så mycket så det stör...men jag vill faktiskt jobba mer. Av erfarenhet vet jag att jag hinner mer annat, om jag är igång ordentligt! Tänker på er och lilla pussgurkan:-)
    Kramar

    SvaraRadera